Nu står akvarellfärgerna helt uttorkade på mitt bord, efter flykten ifrån det där som bara flåsar mig i nacken utan rim eller reson. Ska man fly ifrån trivialiteten, eller ska man vänta tills man verkligen får något att fly ifrån? Strunt samma.

Jag har inget behov av att resonera kring allt igen, ändå så är det ett nytt behov tror jag, som vill framföra ord på ett annat sätt, som vill förklara och inte förmedla, och som vill framhäva känslor hos läsaren. Det här är ett behov som lämnar mig lite tappad på vägen. Så länge sedan jag ville ha ut något av det här, som att se en främling man känner bättre än sig själv.

Trött i kroppen nu. För mycket frampulsande i kvalmigheten, som om världen svullnar upp för att sprängas, eller för att svälja oss. Ont i tungan som om någon vill stänga in mina ord, som om de betytt något eller varit värda någonting. Ont i ryggen som om jag var verklig för någon annan. Som om det är verklighet varje dag jag går här.

Drömde förresten att jag hängde mig. På innergården här, ifrån en balkong som vetter mot bara betong och ingenting alls. Det var vinter och det snöade lite grand. Jag minns vad jag tänkte och vad jag skrev i mitt avskedsbrev, vad jag hälsade till de jag umgås med och vad det var som fått mig att göra som jag gjorde. Dessutom hade jag hällt blå färg på mig, och jag skrev i avskedsbrevet "...och jag har the blues nu, även om det gått bort efterhand...", vilket var jävligt fyndigt.

Det var en ganska bekväm dröm, men det skrämmer mig att se mig själv död. Dessutom får min egen död mig att tänka på alla andra döda människor jag saknar. Den här drömmen redde upp lite saker dock. Det var skönt. Och så odeppig att jag blev extra nöjd efter en timmas vakenhet.

Mitt huvud kommer snart implodera av tankeverksamhet.
Panodil.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....